När jag kliver in i Umeå Flygplats väntrum för att invänta mina väskor ser jag en man beklädd med en ståtlig mustasch. På nått sätt kände jag på mig att det var han som var Domsjö IF BKs ordförande Håkan som skulle vara min chaufför till bowlinghallen i Örnsköldsvik. Mycket riktigt var det Håkan. Han hjälpte mig ut till bilen och den 75 minuter långa resan till Örnsköldsvik från Umeå snackades det bowling oavbrutet. Vi utbytte härliga historier och diskuterade oljeprofiler om vartannat. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag gav mig ut på denna resa, men det började onekligen väldigt bra.
Det är ett snöbeklätt landskap vi kör igenom och jag kände att långkalsongerna var ett bra drag. Vi anländer till bowlinghallen, en 10-banorshall som gav en slags deja-vu-känsla då man besökt många liknande bowlinghallar genom åren. Känslan som slog mig var en känsla av familjaritet och grannskap som man bara kan få i en mindre bowlinghall på en lite mindre ort. Det kändes lite som att man var tillbaka i Nolhagahallen i Alingsås där jag rullade mina första bowlingklot som barn.
Jag möts av ett gäng kända och okända ansikten som hälsar mig välkommen på riktigt go norrländska. Jag kollar lite på den start som pågår för att skapa mig lite uppfattning om vad som väntade mig. För det var inte långt kvar till min första start i Bil Nord Open. Succén uteblev för mig, men Filip Wilhelmsson var på ordentligt spelhumör och dammar in 1503 i sin första start och tog en överlägsen ledning i kvalet.
Efter starten var det dags för ”Gemenskapsbowling”. Både lokala förmågor och spelare på besök hade anmält sig för att spela 4 serier 2-manna bakers på okänd profil. Jag stod över för att spara tummen inför morgondagens start. Jag såg inte första serien men när jag kom ut till banorna var det ett oförglömligt ståhej. Jag ser Niclas Lindholm spela med spärrbollen, någon annan med urethan och några spelade med reaktivt. Jag fattade nada. Psykningar var tillåtet. Många herrar tog till sin bara överkropp med tillhörande öl-mage som vapen när motståndare skulle spärra. Det var först när finalspelet kom igång som Henrik visade mig oljeprofilen de spelade på. Olja från ribba 15 till 15 och 42 fot. Då förstår ni att det inte bara var jag som var förvirrad denna oförglömliga kväll på Stema Bowling.
På lördagen var det dags för min andra start. Ny taktik bearbetades i sängen innan John Blund kom på besök. Nya taktiken såg till en början väldigt bra ut då jag börjar passet med 276, men resten av passet var sista käglan väldigt svårflörtad. Jag bestämde mig då för att göra ett till försök i sista kvalpasset. Samma taktik, men spara de starkaste kloten till sist. Tredje gången gillt säger man och det stämde bra in denna gång. I sista rutan behövde jag sätta en dubbel för att bli topp 8, med full fokus på mitt mål trillade den där sista svårflörtade käglan två gånger i rad. Äntligen.
Tack vare dubbeln i sistarutan blev det lång sovmorgon. Jag gick in i kvartsfinal där jag ställdes mot Bodens Per Sundqvist. Vi var väldigt jämna och följdes åt de tre första serierna. Men i serie 4 tar jag en ledning på ca 30 poäng som jag vägrade släppa och avancemanget var ett faktum. I nästa steg ställs jag mot ännu en Boden-lirare, veteranen Staffan Bergdahl. Återigen väldigt jämnt genom hela passet och inför sista serien leder Staffan med 23 poäng. Han ger mig inte mycket att hoppas på då han håller ihop spelet bra. Men med ett par dubblar och missfri sista serien samtidigt som han hade ett par tomrutor var jag förbi inför sista rutan. En fickträff senare och där stod den där kägla 10 och hånlog mot mig. Samtidigt kryssade Staffan. Nervöst men bestämt försvinner kägla 10, samtidigt som Staffan kryssar ännu en gång. Jag visste att det nu var en fråga om enstaka poäng så att kryssa var allt som fanns. Jag gör nog mitt bästa slag i hela tävlingen och sopar rent på kägelbordet. Väl tillbaka framför skärmen ser jag att min total är 1049. Staffan kan kryssa för 1050. Tyvärr för min del sopar även han rent i sitt sista slag som innebär en bitter sorti med endast 1 poäng och en 8e plats totalt.
Väl i stegfinalen tar sig Staffan förbi både Mattias Ulfhielm och Emil Holmberg, men fick tyvärr ge sig mot Filip Wilhelmsson. I finalen börjar Niclas Lindholm väldigt starkt och släppte aldrig in Filip i matchen och vinner Bil Nord Open 2020.
Att komma från Göteborg och inte känna någon i Örnsköldsvik till att stå i sista kvalpasset och finalspelet och ha många Domsjö-spelares stöd var enormt. En oljeprofil som var en utmaning, men inte omöjlig. En högklassig taxiservice med goa bowlare gjorde att upplevelsen av tävlingen blev så mycket bättre. Det finns bara positivt att säga om Henrik Törnqvist, Stefan Söderlund, Stema Bowling, Domsjö IF BK och Bil Nord Open. Jag kommer åka tillbaka, och jag rekommenderar alla andra att ta turen upp till Örnsköldsvik nästa gång det är dags för Bil Nord Open igen. Tack till alla inblandade, ingen nämnd, ingen glömd.
Tim Davidsson, Bowlaren.se